Thânfuksham

Klanens svåra förluster har tvingat Maghtor, Thânfukshams durub (ledare) till diplomatiska förhandlingar med både människor och andra varelser. Efter att förlorat många klanmedlemmar i strid då konflikten med skogsalverna krävde onödigt många liv. Ett oväntat pilregn gav oss underläget i striden, vi var inte redo. Skogsalverna stormade oss då sköldmuren var på fel sida. Pilbågsskyttarna tvingades till svärd mot skogsalver på hästar. De blev nästan utrotade innan vår tunga elitstyrka kom till räddning. Striden var jämn tills dess att Shâzouk tog sitt spjut, kastade genom luften över oss och klöv skogsalvernas ledares huvud mitt i tur. Paniken var nu ett faktum och vinsten för oss säkrad. De stackars vidriga klema asen sprang likt vettskrämda barn och Shâzouk hade nu förtjänat en högre rang inom klanen. Det långvariga Kriget som vi inte minns början på hade fått båda sidorna svagare och skogsalverna skickade (inte för första gången) bud om vapenvila. Denna gång blev inte svaret blod utan ett möte angående villkor, d.v.s. vad vi ska tjäna på en vapenvila bestämdes. En av ledarens vakter Razul, blev så vansinnig att han dödade den stackars skogsalven på en käftsmäll med plåthandsken som vapen. Sen ställde han sig raskt vid Maghtor’s sida som inget hade hänt. Aldrig hade det innan varit tal om någon vapenvila. Kaos urartade sig och ett ordentligt slagsmål drog igång inom klanen. Elitstyrkan såg skrattandes på när snagas slet varandra i bitar. Alla vill visa sig farliga inför de värsta i hopp om att en dag slippa bli spottad på. Till slut fick Maghtor nog och blåste i hornet, ljudet ingen törs ignorera. Snabbt blev alla snagas (kvar vid liv) uppställda i raka fina linjer redo för att ta order. Spanare skickades i förväg för att hålla koll på skogsalverna under tiden Maghtor och vakterna gjorde sig redo inför mötet angående vapenvilan.

Mötesplatsen var uppe på en brant gräskulle med fri och lång sikt åt alla håll då skogsalverna var rädda för bakhåll. En diplomat samt två vakter från både oss svartblod och skogsalverna var på plats. Maghtor inled utan att ens hälsa med att fråga hur mycket guld Thânfuksham skulle tjäna på en vapenvila och Razul undrade hur många vackra alviska glädjeflickor det ingick. Det syntes tydligt att skogsalvernas diplomat tog illa vid sig fast han gjorde allt för att inte visa det. Razul öppnade sin säck och Shâzouk stirrade på skogsalverna med mord i blick och dragna vapen under tiden Maghtor nämnde att faktiskt diplomaten själv skulle få plats i säcken om den inte fylldes med ett rikt byte. Rykten bland skogsalverna är hemska om vad vi svartblod gör med dem när de offras till dödsguden Thânfuksham. Ingen önskar ett sådant slut på ett liv, inte ens för deras värsta ovänner. Efter flera hot och utpressningar blev det en vapenvila med en säck fylld, tyvärr utan skogsalver.

Synen Maghtor, Shâzouk och Razul bjöds på när de kom tillbaka till lägret fick dem att falla på knä. Klanen utplånad, lägret i lågor och allt av värde plundrat av skogsalver. När Shâzouk steg på en av skogsalverna av misstag hördes ett ynkligt läte, han var fortfarande vid liv. Maghtor upptäckte skogsalvens skada efter ett svärd över magen och tarmar hängde ut. Razul tog tarmarna och slet under tiden Maghtor utlovade en snabb och lindrig död i utbyte mot information. Skogsalven dog av Razul’s grova våld, tyvärr innan något vettigt sades.

Vi måste bli mäktigare för hämnd, Thânfuksham underkastar sig inte för någon!